ATT LEVA MED EN DÖV HUND

(Varje avsnitt kommer först att läggas ut på bloggen, så du kan lämna kommentarer,)

Gnistra o jag har varit på sökhundskurs över en helg i november. Småregnade nästan hela tiden. Det var spännande att få se hur allt skulle förlöpa. Det var ju länge sedan jag själv var engagerad i sök. Senaste tävlingen var 1997 o sedan dess har inlärningen ändrats en del. Kjella Nilsson fr Mjölby var vår instruktör.

Vi valla av en ruta o sedan skulle Gnistra starta som hund nr 2. Hon kände av att ngt var på gång men visste inte vad. Vi fick följa med figuranten ut till gömman o sedan gick vi tillbaks till utgångspunkten där vi skulle skicka från. Hon hade svårt att förstå att hon skulle leta efter ngn. Fick följa med en bit in i rutan. När hon väl hittat figuranten ville hon inte stanna kvar även om det bjöds på massor av godis. Nästa skick körde vi med vindvittring istället fr stigen. Då blev det mkt lättare. Sprang direkt till fig men stannade inte kvar hos denne. Fick köra kortare vindövningar på figge medan jag själv promenerade passivt efter. Fungerade bättre men istället för att vara för passiv vid figge klappade jag själv om henne därute så hon fick belöning ifrån mig också. Fick nu tydligt bevis på hur beroende hon är av mig o Cassie. Jag har ju strävat efter mkt närkontakt. Det har satt sina spår! I sök måste ju hunden både jobba självständigt o samarbeta med föraren. Det ska verkligen bli skoj då vi sätter igång på allvar med sökgruppen.

Måste berätta en liten episod för er som inte har facebook: Nancy, Zandra o jag var ute i skogen o rastade hundarna. På en skogsslinga där vi brukar skicka iväg hundarna att springa själv runt, satt en hare innanför stigen. När hundarna sprang i ilfart förbi honom, hoppade haren ut på stigen o tog upp en jakt i ilfart efter dem, haha...Det kallar jag mod o att vara skogens konung!!

Nu har snön kommit! Gnistra blev strålande glad då hon upptäckte det. Hon är ju född på vintern o hennes första tid i sitt liv, som tillbringades utomhus, var just i snö. Det var hur naturligt som helst att den bara låg där på marken inväntade på henne. Blev helt galen o bara sprang omkring stormförtjust utanför huset, då jag släppte ut dom.

Västerviks Tidningen har varit här o gjort ett reportage om Gnistra. Synd bara med all snö överallt då jag inte kunde visa, den frihet som hon verkligen har som döv hund o det samspelet som Gnistra o Cassie har. Många kan inte se deras samspel. Jag har ju lärt mig genom att studera dem.

Gick hem till Nancy o Tommy för en fika efter en långpromenad med hundarna. När Nancy hade hällt upp kaffet o ställde tillbaka kaffekannan så hoppade Gnistra upp på hennes stol o bara satt där o glodde. Nancy skrattade o tog snabbt fram kameran. Då intog hon en annan ställning. Tog ett kliv upp på bordet istället där fikat stod framdukat. Nancy bar ner henne. Men vips, stillastående fr golvet med ett skutt så stod hela hon på köksbordet igen. Jäklar, vilken studs hon har i sina ben. Kan tro hon har fjädring under tassarna. Hon stod bara där o glodde rakt ut på mig precis som det var helt normalt o att hon tillhörde själva servisen. Hon är så underbart tokig den lilla, haha. Ja hon har sina egenheter. Nancy o Tommy skrattade bara o var mest rädda för att hon skulle bränna sig på kaffet. Ja dom är ju som dom är dom också, haha. Underbart härliga alltså!

Ännu en episod som jag berättat på facebook hände på sensommaren: Vi var nere hos min dotter Zandra. Hundarna busade omkring i trädgården medan vi pysslade med annat. Efter ett tag kom barnen o hundarna in utom Gnistra. Jag blev förskräckt! Vart var Gnistra!!? Ingen hade sett till henne på en kort stund. Det blev fullt pådrag att leta efter henne. Alla närmaste vart engagerade. Vi sprang omkring runt närmaste kvarteren o frågade folk vi mötte. En del åkte bil o även motorcykel för att leta efter henne. Ingen hade sett Gnistra! Herregud!! Men när vi var som mest uppjagade i vårt letande så får jag ett samtal att den lilla damen hade precis vaknat upp ifrån sin lilla skönhetssömn som hon intagit någonstans i huset. Jaa, så är det att ha en döv hund som man inte kan ropa på. Men nu skickar jag Cassie att leta efter henne om hon råkat inta ngn sovpaus i ngt annat rum än där jag är!

Gott Nytt År på Er Alla
önskar Gnistra, Inga-Maj o Cassie

Lilla Gnistra har inlett sin första mognadsprocess. Hon har börjat löpa! Herregud vad tiden har gått fort. Mkt har hänt under denna tid. Alla tankar o rädsla om hur saker o ting skulle gå (genom min oerfarenhet av döv hund). Kan inte säga annat än allt har gått över förväntningar. Oftast tänker jag inte på att hon har den nedsättningen. Istället undrar jag faktiskt ibland om hon verkligen är döv. Hon läser av signaler oerhört snabbt, både på andra hundar o människor. Om en hund i närheten börjar skälla åt en annan hund, så läser hon av o börja skälla hon också, fast hon inte har en aning om vad det är frågan om. Ibland då man ger henne ett tecken vet hon oftast i förväg vad som ska förväntas. O påbörjar man ngt slags tecken så utför hon ngt innan tecknet är riktigt färdigt. Ibland blir det lite svårt eftersom ett tecken inte är detsamma som en röst, där man kan också kan justera med ett tonläge. Hundar använder ju också olika ljud- o tonlägen med sina jämlikar. Man tänker inte alltid på det.

Nu när vi gått mot kyligare tider o man har mkt kläder på sig så syns inte tecknen lika bra som annars. Det måste jag förstås tänka på! Annars är hon som vilken hund som helst. Men häromkvällen låg hon o sov i närheten av mig. Då vissla jag till o hon vaknade till i samma ögonblick. Då blev jag förvånad o tänkte förstås att hon kanske hörde. Var tvungen att testa med en rad olika visselpipor. Men så var inte fallet. Det är såna lyckoträffar som gör att även jag o många andra tror att hon är hör. Hon tycker mkt om att vara i min närhet o ha kroppskontakt. Vill gärna ligga intill fötterna, sitta o trängas med mig i fåtöljen el ligga tätt intill mig i sängen. Så fort jag förflyttat mig så tar det inte lång tid förrän hon finns vid min sida även om hon ligger o sover. Hon tycks ha full kontroll även som sovande om jag försvinner. Det handlar inte om ngn nervositet el stress utan en medvetenhet.

Måste berätta om vallningen. Där har hon gjort stora framsteg. Nu finns det ingen flock som kan springa iväg här. Hon har full kontroll. Hon jobbar på ett bra avstånd, gör små hämt, driver, balanserar o tagit in djur i fållan. Hon har utvecklats så mkt. Hon har börjat lyssnat o det känns så fruktansvärt härligt. O ju större avstånd jag får desto lättare har hon att överblicka mina kommandon. Hon har ett sånt härligt vallningsstuk. Hon är helt underbar! Hade bara önskat att jag hade haft egna får nu.

Nästa vecka ska vi vara med i en sökkurshelg. Vi får väl se hur det kommer att gå. Vi har testat ngr sökskick min syster Nancy o jag. Då hon tagit figuranten på nära håll vill hon fortsätta att söka bakåt. Ser mer ut som hon tror att det är ett uppletande på gång. Där är det svårt eftersom man inte kan göra sig hörd till den lilla. Men det kommer nog att fungera när hon väl förstår. Jag är ju van vid att allt har sin stilla gång. Men det ska bli både roligt o spännande!

Kyliga (brr) hälsningar fr oss, Gnistra o Inga-Maj

Nu i sommar har vi mest tillbringat dagarna i stort sett med bada pga de otroligt varma dagarna. Det är så härligt att simma med hundarna el bara se på då de simmar för sig själva. Många främmande hundar har deltagit också utan att de bryr sig om varandra.

Har varit o vallat hos Inga-Lena där Carina Johansson håller vallkurser. Visst är det svårt att valla med en hund som inte hör. Men jag ger mig inte. Hon älskar ju det! Hon har blivit så mkt mer ivrigare! I början fanns det naturliga avståndet som nu har krympt pga ivern o att jag inte kan använda rösten som man gör till hörande hundar. Hon har även sprungit efter bakom då flocken dragit iväg i tro om att hon gör rätt då jag är helt maktlös. Men vi försöker hitta lösningar. Att trycka ut henne är svårt då hon lärt sig att komma till mig då jag slår med vallstaven i backen. Det fungerar bättre om jag använder Cassie samtidigt som jag vallar med Gnistra. Som i sin tur förstör lite av Cassies egna vallning. Men huvudsaken är att vi har roligt tillsammans o att de får känna på det de brinner för, nu när man inte längre har egna djur.

Har varit på Tonedosläger också. Det första lägret i hela mitt liv. Ett fantastiskt läger med en blandning av underbara människor o hundar. Ett fantastiskt arrangemang av en uppfödare! Min syster Nancy har ofta pratat om detta läger. Nu först förstår jag vad hon menar.

Går med Gnistra o Cassie lösa på långpromenader i staden. När vi kommer nära vägkorsningar brukar Gnistra bli låg o huka sig när hon ser bilar. Men hon går utmed min sida, viker inte av. Jag har full koncentration på henne när vi promenerar. Först när vi kommer till avlägsnare ställen från bilar tillåter jag henne "ut o lek". Hon är så fantastiskt duktig. Min lilla gnistrande stjärna! Skulle aldrig kunna byta bort henne mot ngt! För mig räcker det att hon är en fungerande hund.

Tack Lena för denna underbara border collie! Det finns inte många som du o som behåller en döv valp! Har varit inne på engelska o amerikanska sidor på internet o tittat. Det finns många döva border collies. Det måste även finnas i Sverige. Men de flesta tar nog bort dem istället för att ge dem en chans till livet.

Hälsningar fr Gnsitra o en mkt stolt matte

Gnistra har vallat för första gången i sitt liv. Zandra, jag, barnbarn med våra hundar åkte upp till min syster Inga-Lena för att njuta av lite lantidyll. Carina Johansson ville vi skulle komma o valla lite hos henne. Så vi åkte dit. Gnistra satt lös o tittade på medan jag o de andra vallade lite. Sedan blev det Gnistras tur. Vi gick omkring lite på en lös flock. Först skällde hon lite på dem. Sedan kom hon på att det var lite skoj. Började gå i balans då jag gick emot henne o därmed blev det lite drivning också. Hon tände till med en gång från att bara sett får på avstånd en enda gång förut. Carina sa: "Det är synd att hon är döv". Förstår vad hon menar men tar det med positivitet ändå. Det var så kul att få valla med henne! Vilken känsla det var! Hon var så triggad att hon t o m smet tillbaks till fåren efter avslut. Fick sätta på henne koppel för att slippa såna misslyckanden. Efteråt var hon klippt slut. Men det var en fantastisk känsla att få valla med henne!

Förra veckan blev min mobil uppäten! Jag låg o vilade i sängen med Gnistra tätt intill. Hon knapra högljutt på ngt. Ett tuggben trodde jag. Men det var det ju inte. Där låg min mobil där i tusen bitar! Kunde inte bli arg på ngn än mig själv. Hade lagt den bredvid mig då jag just avslutat ett samtal ifrån Zandra. Ja, man lär sig av sina misstag så länge man lever!

Nu har jag fått känna av svårighet med döv hund. Gnistra jagade efter en bil i full fart utanför där jag bor. Bilen kom körandes förbi o hon sprang efter i full fart ca 150-200 m över en trafikerad huvudled innan hon gav upp. Usch, det var hemskt! Jag skrek o sprang efter allt vad jag förmådde. Var livrädd för vad som skulle kunna hända. Det var fruktansvärt! Hon hörde ingenting! Blev förvirrad då hon gav upp o visste inte riktigt var hon var innan hon såg mig. Men när jag fick tag i henne fick hon sig en riktig omruskning. Jag var chockad! Hon med tror jag! Hon hade nog inte räknat med det bemötandet. Efter jag vallat med henne har jag sett att hon tagit sikte på cyklister o bilar då vi vandrat genom stan ut till Lögabergen där vi brukar sola o bada. Då har jag sagt till henne men inte tillräckligt förstår jag nu. Allt gick bra som tur va. Men så fruktansvärt svårt då man ej kan "Neja" el "Stanna" med röstkommando.

Det finns en svårighet med att ej kunna använda rösten då man ska lära in ngt. Allt tar längre tid o allt är inte så självklart. Men hon lär sig mkt av Cassie. Om jag kommenderar "ligg" o gör tecken då hundarna är på avstånd då tittar Gnistra på Cassie för att sedan göra som hon gör. När vi lärde in "vacker tass" då hajade hon först då Cassie satt bredvid o gjorde det. Likaså med att fånga "lyra". Polletten ramlar lättare ner då hon får kika på Cassie.

Ja, denna gång har bestått av både av lycka o missöden. Men nu satsar vi mot nya mål. Ha det så bra alla. Varma hälsningar fr Gnistra o Inga-Maj

Varit ute på klubben. Först långpromenad som sen avslutades med uppletande. Gnistra o Cassie fick hämta föremål om vartannat. En fick sitta o titta på uppbunden medan den andra letade. Gick sedan en liten runda på lydnadsplanen. Där tränade vi lite linförighet, platsliggande o inkallning. Inkallningen har inte konstrat ngt förut. Men en dag när Caroline var med ut med sin cockerspaniel Sissie o vi satte ner alla hundarna för att göra en lång gemensam inkallning tjuvstartade Sissie o Gnistra hängde på. Dagen efter gjorde jag en ny inkallning o då började Gnistra springa innan jag kommit till slutpunkten. Det är livsfarligt med border collie! Ett misstag o de lär in med en gång! Man måste verkligen tänka sig för när man tränar o med vem man tränar med. I alla fall har jag fått börjat om o bara göra sittande där jag återgår tillbaks till henne. Efter avslut blir det lek o bus. Hon tycker om att bli jagad den lilla. Jag bjuder upp till lek precis som hundarna gör med varandra. Sedan springer jag i full fart emot henne. O hon kutar iväg som en galning i cirklar. Vänstervarv är hennes favorithåll. Mitt är höger. Så det kan bli lite avigt ibland. Efter en stunds jagande får hon jaga mig. När hon springer efter o då hon närmar sig mig vänder jag upp mot henne. Då flyger hon på o attackerar min vänstra arm o biter i kläderna. Då står jag still o säger loss med handen släpper hon o står sen bevakande för att se vad jag tänker göra härnäst. Kommer på mig själv att det börja likna lite åt skyddshållet. Så nästa gång blir det nog att ta fram skyddsarmen, haha! Vi har så roligt när vi leker våran tafattlek. Men man är ju inte så ung längre så krafterna tar snabbt slut o andfåddheten tar snabbt vid. Men inte för hundarna. De vill hålla på hur länge som helst!

Har märkt att polisen Cassie har hållit efter Gnistra lite extra mkt sista tiden. Hon märker av sådant jag inte ser o det är bra nu när tonårsstadiet så sakta börja skrida fram. Tror själv att det beror på att Gnistra börjar bli lite för självständig o nonchalant i Cassies ögon. Säger jag till Gnistra med lite bestämd röst så kommer Cassie direkt o talar om att hon ska lyssna lite bättre. Ja ngt är det. O jag ser det som en fördel att Cassie håller efter o fostrar henne.

Idag hoppade den lilla madamen upp på hallbyrån. Hon bara satt där o glodde på oss. Vi skrattade åt henne o då tittade hon ännu mera oförstående. Hon gillar klättra på höga höjder. Sist när vi var ute på hundklubben jag gick o pratade lite avslappnat med Elna nere vid agilitybanan. Vem får vi se stulta lite lugnt över långbalansen? Jo Gnistra förstås! Hon har aldrig någonsin gått på den förut. Bara tränat markeringar på liggande brädor. Men där gick hon som vilken naturlig väg som helst att följa.

Åkte ner till Zandra. De grillade ute i trädgården. Det var sent. Mörkret hade redan infunnit sig. Cassie syndes knappt i mörkret men Gnistra var som en lysande reflex. Hon hittade ngt att ha i munnen o sprang som en toking runt o runt. Kunde inte låta bli att skratta åt henne. Hon trivdes verkligen o kunde sysselsätta sig själv. Verkade gilla mörkret. Jag blev själv sugen att delta i leken o jagade efter henne. Vilket uppskattades väldigt mkt av den lilla madamen. Det var lite om oss. Hälsningar Gnistra o Inga-Maj

Inhandlat targetpinne. En antennliknande stav med en liten rund knopp i ena ändan. Få se vad det kan leda till? Fick tips om det då jag kontaktade en föreningen där dövhet är vanlig bland rasen. Men blev snopen då jag fick veta att man avlivar döva valpar pga trolig aggressivitet i vuxen ålder o ett livslångt liv i koppel. Usch, kan förstå att man inte gärna köper en döv valp o att det är svårt att hitta ngn som vill ta sig an en sådan. Men jag är så glad att jag fått möjligheten att hand om lilla Gnistra. Hon är en fantastisk hund på många sätt! Blir speciell med sin lilla defekt. Visst måste man ha tålamod o allt är inte så självklart då man ska lära in. Det är svårt då man inte kan lägga in kommandon o då man inte kan peppa o belöna med röstens olika ljudsignaler.

Varit ute o tränat på hundklubben. Hon börjar förstå tecknet "stanna" mkt bra. Nancy o jag har tränat valpinkallningar. Oj vad det går, vilken fart! Sitter o ligger kvar då jag lämnar henne. Sitter även kvar o väntar vid inkallning. Duktiga lilla Gnistra! Då vi är ute på promenad i skogen brukar jag gömma mig om jag får tillfälle. För hon är väldigt observant av sig den lilla. Många ggr förstör Cassie det genom att komma fram före Gnistra. Då behöver hon ju bara leta med synen! Men om det händer behåller jag Cassie liggandes kvar hos mig. Det är så härligt att höra smattret då Gnistra springer letandes efter mig. Även om Gliss o hon är mitt uppe i en lek eller andra hundar är med på promenad så håller hon koll o lämnar dem för att leta. Det är bra gjort! Att man är så populär känns riktigt bra. Är stolt över min lilla stjärna!

Jaha, då har vi varit på agilitykurs hela helgen. Gnistra, Gliss, Nancy o jag fick lära oss lite grundövningar. Att köra agility med Gnistra tror jag kan förstärka kontakten mellan oss plus att det är ett bra sätt att ha roligt tillsammans. Vi fick lära oss lite grundteknik i vikten av markeringar, styrning genom hinder o tunnlar plus lite om slalom. Det var väldigt givande att bara vistas där för de små liven o att få se andra mattar o hundar springa ropande glatt omkring. Nancy o jag var helt slut på kvällen. Det kostar på att andas frisk luft! På valparna märktes det inte ngn större skillnad. Men de kopplade av o sov mellan varven i sina burar som vi hade med oss. Det var underbart roligt o att söndagen bjöd på riktigt fint väder gjorde det inte sämre, tvärtom! Fick t o m lite färg på kinderna. Nu tränar Nancy o jag dagligen en liten stund. Det verkar väldigt nyttigt för oss stora som små.

Gnistra har tagit sitt livs första premiärdopp. Elna, Zandra o jag var ute på Korparholmarna, Lysingsbadet med hundarna. Vi satt o njöt av det sommarliknande vädret över en kopp kaffe. Gnistra for omkring som ett yrväder på klipporna. Efter hon haft sitt lilla utbrott gav hon sig ner till vattnet o lekte med en sten som hon kastade upp o ner för sig själv. Hon kände efter med tassarna var stenen fanns under vattenytan för att sedan stoppa ner huvudet o plocka upp den. Så där höll hon på ett par ggr. Till sist hamnade stenen en bit ut på den hala bergskanten o hon halkade i. Hela hon blev blöt. Hon vände direkt om för att ta sig upp o lyckades. Dagen efter var vi ute o promenerade igen på Korparholmarna. Den här gången promenera vi så långt ut att vi kunde se havet framför oss. Trixie, den badtokiga hunden, simmade ut till en närliggande bergsknalle. Gnistra hängde på o simmade efter. Efter de varit uppe på det lilla berget simmade de åter tillbaks till oss. Där fanns ingen panik i simmandet som det kan bli första gången en hund bekantar sig med vatten. Kallt tyckte vi att det var förstås men inte hundarna. Inga darrningar efteråt. Jag fick lite panik då jag tänkte senariet om hon skulle ge sig av långt ut o då hon inte kunna höra mig. Usch, får hålla riktig koll på henne hädanefter. Men kan inte ta ifrån henne det roliga.

Nu börjar hon växa till sig den lilla. Redan 14 veckor. Det märks. Hon har mognat till lite. Man märker det på att hon börjar förstå saker o ting på ett mer koncentrerat sätt. När vi ska gå ut till bilen får hon vänta vid ytterdörren innan jag släpper henne över tröskeln. Jag gör ett "stanna" tecken. Sedan när hon är tillåten att komma klappar jag med handen på mitt ben. Därefter går Cassie o hon lös vid min sida fram till parkeringen som ligger strax utanför lägenheten. Vi kör oftast ut till Lysingsbadet o rastar. Där går hon lös hela tiden även om vi möter bilar, joggare, mattar/hussar med hundar. Jag använder högst sällan koppel. Oftast använder jag koppel bara då hon ska ut för en liten snabbrastning. Hon har lättare att göra ifrån sig då.

Lysingsbadet har en fantastiskt natur av stora gärden, sand, skog o berg, o det underbaraste; klippor o vatten. Vilken resurs vi Västerviksbor besitter innan alla campare invaderar det stället. Helt fantastiskt att vistas där! O hundarna tycker detsamma. Lilla Gnistra har blivit förtjust i vatten. Hon fick spelet efter hon varit nere o blött halva benen i ett stort dike första gången. Hon sprang som en galning i en åtta runt, runt på gärdet. Ngr dagar senare blev det spelet igen efter hon blött sig vid strandkanten. Hon ser så fantastiskt rolig ut då hon nästan liggandes rusar omkring i sina små cirklar. När Cassie springer iväg före mig följer Gnistra efter intagandes vallningsposition med hukande o fast blick. Stannar jag Cassie, lägger sig Gnistra automatiskt ner. Skickar jag iväg Cassie vidare framåt smyger hon efter för att lägga sig åter då jag stannar Cassie. Ibland springer hon koncentrerat ut i stora bågar medan hon håller en fast focuserad blick på Cassie för att sedan springa upp på avstånd framför henne. Det är så härligt att se de naturliga instinkterna infinna sig på denna lilla varelse.

Har varit ute på hundklubben o testat på lite agility. Cassie sprang självmant upp på sitt älskade A-hinder o Gnistra hängde också på fast det inte var meningen. Körde litet slalom o provade på vippbrädat. Hon gick flera ggr på vippen o tyckte den var jättekul. En gång sprang hon över utan att jag hann hjälpa till med själva övervägningen. Hon tyckte inte det var ngt konstigt med det. Reagerade inte.

Måste ändå berömma Cassie för hennes idoga arbete att hålla ordning på Gnistra. Utan henne skulle allt inte vara så självklart som det varit hittills. Tack du lilla söta polis. Du är till stor nytta. Det var lite fr oss

Söndag 7/3
Igår gick hon o la sig självmant i buren en halvtimma före mig. Hon var trött den lilla snöstjärnan. Men vaknade tidigt. Hon fick en liten fyrkantig kartong att leka med som hon själv valde. Jag kastade in en toalettrulle i den. Hon gled iväg på golvet med huvudet inne i kartongen varje gång hon skulle hämta rullen. Efter ett antal repriser fick hon spelet igen. Sprang som en vilde fram o tillbaks fr vardagsrum o hall. Hon är så underbart underhållande. Kan bara inte sluta le åt den lilla fröken. Tänk vad en valp kan åstadkomma.

Nancy o jag åkte ut till Gränsö med hundarna. Gnistra ville gärna springa nära buskagen som fanns på gärdet. Jag tyckte det var lite svårare med kontakten denna dag. Vi satt in de vuxna hundarna i bilen o tränade var för sig med valparna på ett ngt avskilt avstånd. Fungerade kanon. Nu fanns det inget som störde. Helvild o superkontakt. Använde min boll med snöre som jag kastar framför hennes nos o drar den till mig. Gnistra fattar direkt o då bollen hamnat vid mina fötter sätter hon sig ned o tittar upp på mig för att få sitt efterlängtade godis. Åkte sedan o inhandlade en förtöjningslina på 6 m som jag kommer att använda vid inkallning. Hon blev som tokig i den o hade dragkamp med mig. Att ha dragkamp är ngt hon gillar väldigt mkt.

På kvällen gick vi hem till Nancy o Tommy. Fick bära Gnistra hälften av vägen. Mötte en Sankt Bernard på vägen dit. Hon tyckte den var lite läskig o muttrade åt honom. Gav henne lite leverpastej så hon skulle tappa intresset. Hon var lite osäker under vägen. Men blev glatt överraskad då hon fick träffa Gliss. De lekte för fullt under köksbordet o smågnabbade med varandra. På vägen hem ville hon gå hela tiden. Så fort det kom en bil blev det godis som avledning. När vi kom utanför mig kände hon igen sig snabbt. Väl hemma blev hon så glad. Gav till ett glädjetjut o viftade med hela kroppen. Kunde knappt få av henne kopplet förrän hon rusade in i full fart. Chrille tog emot henne o lyfte upp henne i sin famn vilket följdes av ett stort pusskalas.

Måndag 8/3
Idag åkte vi iväg till Gränsö igen. Mkt svårare att gå där nu. Skaren håller inte för oss vuxna längre. Gliss, Nancy o Tommy följde med hem efteråt eftersom jag ska vara hundvakt till deras lilla. Gliss hade inga problem med nytt ställe. När de åkt kom nästa gäng på besök. Zandra o William med Trixie (blandras). Elna med Sissie (cocker spaniel). Elna fick hålla Sissie i koppel då hon kom in. Ville inte att det skulle bli ngn gruff eftersom Cassie alltid håller sådan ordning på allt o alla. Det gick bra. Gnistra överlycklig med alla hundar, barn o vuxna. Fick senare be Zandra med kompani att gå ut före mig eftersom jag hade en tid att passa o ville inte att Gnistra skulle se alla gå samtidigt. Allt hade gått jättebra den lilla stund de var ensamma. Cassie hade legat vid ytterdörren o Gnistra en bit in när Robin kom hem.

Måndag 15/3
Nancy o jag åkte ut till hundklubben. Vi gick vanliga rundan. Gnistra skötte sig exemplariskt. Jag blev så stolt o glad. Igår fick jag hålla efter henne då Gliss o hon gjorde stora utsvävningar i sin lek. Nu gick hon precis intill mig. Sprang inte efter Gliss o Mischa om de sprang iväg före. Hon blev lite osäker igår då jag sa ifrån till henne. Men idag var hon helt koncentrerad till mig o Cassie. Det kändes så skönt. Jag måste vara noga med att hon håller sig nära mig. Jobba hårt på det redan nu. Om jag ska få en hund som bara är kopplad till mig. Hoppas bara att detta inte är en engångsförteelse. Men det lär jag nog märka redan under morgondagen! Det var lite oss...

Soliga hälsningar fr Gnistra o Inga-Maj

Torsdag 4/3
Gnistra ville inte lägga sig i buren igår natt när vi lade oss. Hon höll på vid min säng. Drog i kappan från sänghimlen. Bet i sladden på golvlampan. Cassie kom o förbjöd henne. Hon sluta direkt. Försökte lägga in henne i buren. Men hon ville inte vara kvar. Fick hjälp av Cassie. Hon lade sig utanför buröppningen o vaktade. Först då lade sig den lilla madamen ner för att sova. Det är bra att ha en sådan polis som Cassie som håller bra ordning.

Lördag 6/3
Nancy o Tommy kom o hämtade mig. Vi åkte ut till Gränsö för att rasta. Alla hundarna sprang tillsammans på det stora härliga vita fältet. Underbart härligt att slippa skogen för en gång skull. Här blev det genast lite mer yta. Använde en boll med snöre för att få kontakt med Gnistra på längre avstånd. Fick bollen mitt på nosen en gång. Då blev hon lite ställd. Men glömde det snabbt. Vi försöker se till att hela truppen är mer samlad för att ha lättare kontakt med Gnistra.Tack snälla Nancy o Tommy för att ni ställer upp.

Gnistra studerar noga både under- o ovanifrån när jag torkar av glasbordet. Hänger med med huvudet fram o tillbaka när jag torkar golv. Det är bra. Kan ha nytta av det i framtiden:) Men ställer man ifrån sig moppen drar hon ner den o springer iväg o vill ha den för sig själv. Damsuger man så hänger hon fast i munstycket. Hon får nog passa sig så att hon inte blir insugen den lilla städtanten.

Den här madamen innehar många karaktärer myrslok, mink, isbjörn, grävling, vessla. Det kommer säkert bli många många fler under tidens gång.

Ha det så bra! Hälsningar fr Gnistra o Inga-Maj

Tisdag 2/3.
Idag kom Nancy o Tommy hämtade mig utanför mitt hus. Jag bar Gnistra i famnen eftersom hon inte vaknat till ordentligt. När hon fick se deras bil på ett litet avstånd gav hon till ett glädjetjut o blev överlycklig. Jag hajade till. Kan hon verkligen känt igen bilen? Inbillade jag mig? Det var svårt att tro, men kommer att studera det noga inför nästa gång.

Vi åkte ut o gick med alla hundarna i skogen. Det var då för första gången jag märkte av Gnistras handikapp. Valparna busade runt med varandra o helt plötsligt utan orsak, rusade Gnistra iväg i full fart i motsatt riktning o letande efter oss. Fick skicka iväg Cassie, min andra border collie efter henne. När Cassie kom ifatt Gnistra, vände hon om direkt o sprang tillbaks till mig. Jag blev ngt oroad ett tag. Men det ordnade sig till slut som tur var.

Onsdag 3/3.
Den här lilla madamen håller koll på allt. Stänger man igen grinden till buren, så är hon där omedelbart o gnäller o försöker tränga sig ut. Vidrör man inte grinden, lägger hon sig lugnt ner. Går jag förbi henne då hon är fullt uppe i en lek, springer hon efter mig omedelbart. Hon har väldigt mkt koll på mig. Gick ut till förrådet som ligger precis intill ytterdörren. Gnistra var sysselsatt med ngt annat just då. Efter ngr sekunder hör jag henne stå gnisslande vid ytterdörren. Hon har superkoll fast man inte tror det. Sen fick hon spelet här hemma. Jag gav henne ett lång mjukt snöre att leka med, eftersom hon annars hänger i alla mina snörstumpar som finns på både jackor o skor. Hon blev helt galen o sprang runt runt i en åtta i min avlånga hall. Använde mig som bollplank där jag satt i mitten av golvet o hejade på. Då jag gick till jobbet sprang hon efter o gnällde oerhört vid ytterdörren fastän hon hade umgänge hemma. Fick gå tillbaks o bära upp henne till Christoffer i hans säng. Då blev det lugnt.

Nancy kom o hämtade mig på vanliga stället. Jag bar Gnistra medvetet i famnen. Skulle nu testa om hon kände igen bilen. Nancy väntade på samma plats som förut. En bil kom körande mot oss på vägen. Nancys stod en bit in på parkeringen med fronten mot oss. Gnistra tittade till snabbt på den mötande bilen, ingen reaktion. Tittade sedan på Nancys bil. Gav med ens till ett glädjetjut o blev överlycklig, precis som dagen innan. Men vad är detta? Fattar ingenting! Hur kan hon vara så medveten? Hon är dock knappt 8 veckor. Har bara åkt samma tur 3 gånger o känner igen bilen. Du milde! Med denna dam måste man både vara smartare o mer uppmärksam än hon! Hon förbryllar mig dagligen med sin vakenhet!

Måste bara berätta om hemfärden ifrån Lena i lördags. Då vi åkte satt hon o kollade läget lite kolt i baksätet, lekte med mig, nosade runt på Nancy o Tommy i framsätet, på Misha o Cassie längst bak i burarna o på vänster passagerardörr. Vi gjorde ett litet stopp. Gnistra kissade o lekte sen livat runt i snön. Allting var jättekul tills vi kom tillbaks in i bilen igen. Hon skulle bara ut o just på den sidan hon o jag gått ut o in igenom. Inte den andra sidan. Hade full sjå med att få henne vara still. Fick parera med min överkropp o täcka för så gott jag kunde så att hon inte kunde nå dörren. Hon skulle bara dit! Hon tjöt i förtvivlan. Hon var envis. Jag var envisare. Puh, men till sist gav hon upp o somnade.

Lyckliga hälsningar fr oss, Gnistra o Inga-Maj

Hej, skriver nu lite för att berätta om mig själv o "Gnistra". Inga-Maj heter jag o har haft border collie sedan 1984. Haft hundar under hela min uppväxt. Föddes på en halvö, Stora Askö, strax utanför Loftahammars skärgård. Där jag levde med min familj med många olika sorters djur, som då ingick i ett gammalt jordbrukssamhälle. Har alltid haft en nära relation till djur, speciellt för mig har dock varit hästar o hundar, som gett mig så mkt här i livet.

Hur det kom sig att jag blev med valp igen, o en icke hörande sådan, beror mest på min syster Nancy. Hon stod på beställningslista ifrån Lena. Hon o vi, i hennes närhet hade ett litet extra öga till lilla "Gnistra". Tror det berodde på hennes lite ovanliga täckning. Men då det visade sig att lilla "Gnistra" var döv, fick jag ett erbjudande ifrån en förtvivlad Lena. O det avgörandet tog jag efter mkt tänkande över ett dygn. För mig kändes det som jag var avgörandet till hennes liv. Fast jag egentligen är övertygad om att inte så var fallet.

Lilla "Gnistra" kom hem lördags. Hon anpassade sig väldigt snabbt. Hon är väldigt frimodig o orädd för att vara valp, vilket kan bero på hennes hörselskada. Hon älskar barn o vuxna. Mitt barnbarn, Felix 9 år, somnade med "Gnistra" på ryamattan, nos mot ansikte, i varandras famn. Om man ändå hade haft en kamera då!

Vi tränar lite på att gå intill sidan o sitta ner vid halt. Det fungerar kanon. Hon är mkt styrbar o fattar direkt. Tränar också på att gå framåt o stå focuserat stilla, inför kommande vallning, som jag givetvis kommer att försöka mig på. För mig är lilla "Gnistra" en hund med möjligheter, inte ngn individ, med en nedsättning.
Har inga ambitioner för själva tävlandet. Men att hon ska vara med o kunna det mesta, det är ngt jag kommer satsa på.

Kommer att fortsätta blogga här på Lenas hemsida, för den som är intresserad av hur det kommer att gå för lilla "Gnistra".

Hälsningar ifrån vintriga Västervik, "Gnistra" o Inga-Maj